Böcker som passar en ettåring

Jag har en ambition att sammanställa bra boktips för högläsning i olika åldrar. Det kommer inte att bli jättelånga listor, men det kommer att bli riktigt skickliga författare (och illustratörer!) och riktigt bra böcker på listorna. Jag sätter böckerna i den ålderskategori jag tycker att det är lagom att introducera en bok eller ett författarskap, men ofta kan man ju fortsätta flera år upp i åldrarna. Vissa upphovspersoner kommer nog att återkomma, fast med olika titlar, i flera inlägg.

Så, först ut, böcker som passar en ettåring (man kan, och ska naturligtvis börja läsa för barnen när de är ännu mindre än så, men det är väl först nu som bokvalet faktiskt börjar ha lite betydelse).

Björn Bergenholtz: serien Titta 10…

Stilrena pekböcker där illustrationerna av olika djur, växter och andra naturfenomen står i centrum. Dessa böcker utgör enorm kontrast till de där dussinböckerna med random utslängda stock-foton och maskinöversatt text som marknaden verkar tro duger för de minsta barnen. Det här är tvärtom pekböcker som tar innehållet (och sina läsare) på allvar. En koltrast ser ut som en riktig koltrast, och den kallas också koltrast, och inte ”pippi”. Det finns inga förenklingar eller ”förbarnslingar” i vare sig illustrationerna eller texten, trots att det alltså är pekböcker det handlar om.

Varje uppslag består av en sak på ena sidan och en kärnfull mening på den andra. I Titta 10 djur får man till exempel veta att rådjur tycker om tulpaner (något prinsarnas morföräldrar kan intyga!).

I serien finns Titta 10 djur, Titta 10 fåglar, Titta 10 blommor, samt Titta 10 småkryp. Bergenholtz har både skrivit och illustrerat. Han har bland annat också en serie ”för äldre barn” som heter Känn igen 25… som jag tyvärr inte själv provat men som jag är säker på håller samma höga kvalitet. Alla hans böcker verkar av titlarna att döma ha med naturen omkring oss att göra och uppmuntra till att upptäcka och lära sig mer om den.

Barbro Lindgren och Eva Eriksson: serien om Max…

Barbro Lindgren och Eva Eriksson är två giganter inom svensk barnbokslitteratur. Båda har vunnit flera priset och utmärkelser (Lindgren det mest prestigefyllda av alla, ALMA-priset). De kommer båda garanterat att återkomma fler gånger i mina boktipssammanställningar. Ett utmärkt tillfälle att introducera dem för sitt barn är genom de fantastiska böckerna om Max.

Böckerna är så kända att de kanske inte direkt behöver någon vidare introduktion. Det finns 10 ”vanliga” Max-böcker och en specialare som väl mest är en rolig blinkning till nostalgiska vuxna än en bok tänkt att läsas för barnen (Titta, Max grav!).

Sofia Rådstam: serien om Sickan

De här böckerna upptäckte jag av en slump, och egentligen lite för sent, så jag har bara läst ett par stycken av dem för Lillprinsen när han var lite äldre. Eftersom de har så lite text på varje sida, och dessutom på rim så tror jag att man kan börja med dem redan i ettårsåldern, men gärna fortsätta ett par år eftersom igenkänningsfaktorn (hos både barn och deras vuxna) nog blir högre längre fram (det gäller ju egentligen Max-böckerna här ovan också).

Sarah Sheppard: Djuren i skogen – ylar, piper och hoar

Det finns böcker med ljudeffekter och så finns det bra böcker med ljudeffekter. Den här är ett exemepl på det senare, och ett utmärkt sätt att introducera Sarah Sheppards underfundiga faktaböcker. Stilen är mer cartoonig och flamsig än Bergenholtz naturtrogna men annars har författarskapen likheter, det här är båda författare som vill förmedla en fascination för djur och natur, och samtidigt tar det här med faktakorrekthet på allvar.

Sheppard har också ett par andra pekböcker. Jag har inte läst dem, men passar ändå på att tipsa om Räkna med hajar och Färger med Dino. För ska man läsa pekböcker kan man lika gärna läsa fina pekböcker.

---

Tillägg

Man kan omöjligen tänka på allt, särskilt inte på en gång. Under strecket kommer därför tips som tillkommit efter att inlägget publicerades första gången.

Anna-Clara Tidholm: Knacka på!^{Tillagd 2024-07-09}

Jag hade egentligen tänkt ha med den här i nästa inlägg, men efter att Nina påpekat att den saknades här började jag revidera det beslutet. Vid närmare eftertanke så var ju detta en av Kronprinsens absolut första böcker (vi fick den i present på biblioteket när han var nyfödd) och nog hade han roligt åt den tidigt. Tidholms illustrationer är charmiga, och i denna tycker jag att även texten har en rytm och kärnfullhet som indikerar att hon har lagt mycket tid och tankemöda, trots (eller kanske tack vare) de korta, enkla texterna. Just denna bok är interaktiv såtillvida att det är meningen att barnet ska ”knacka” på dörren till nästa uppslag och på så sätt få den vuxne att vända blad och se vad som finns i nästa ”rum”. Det är naturligtvis klockren underhållning för en ettåring!