Don Bluth 80-00-talen

Jag fick tips från Swinley¹ att inte glömma Don Bluths filmer i det stora tecknade storfilmer för barn-projektet. Det har varit betydligt knepigare att få tag i dessa filmer jämfört med de stora studiorna, men efter lite surfande mellan olika streamingtjänster, några turer till Tradera för begagnade DvDer (och ner till källaren för en fungerande DVD-spelare) och ytterligare några till Internet Archive för uppladdade VHS-versioner² har vi lyckats hitta de flesta.
Don Bluth var alltså en animatör på Disney som i början av åttiotalet startade eget för att få lite mer konstnärlig frihet i sitt filmskapande. Det här är filmer gjorda med integritet och respekt för både mediet och publiken. Mycket är väldigt likt Disney, men annat känns unikt. Animeringen känns ofta före sin tid om man jämför med samtida disneyfilmer. De vågar också vara mörkare och ”smutsigare”. Berättelserna är seriösare och har vuxnare undertoner (utan att gå i Dreamworks romcomfälla). Musiken är ofta den svagaste delen. Det är lite som att man tänkte att tecknad långfilm ”måste” vara musikal bara för att disneyfilmer är det, och därför klämde in sånger bara för att checka av en box, och inte med någon egen tanke eller ambition.

Jag och prinsarna har sett samtliga Don Bluth-långfilmer från 80-00-talen med två undantag; Änglahund var tyvärr helt omöjlig att få tag i, och Titan A.E. har rekomenderad 9-årsgräns och t. om. Seldon som sett den tidigare (och som oftast är ganska liberal när det gäller att exponera vår avkomma för ”läskigt” innehåll i film och böcker) rekomenderade mig att vänta några år. Här kommer en likadan sammanställning som de tidigare avhandlade amerikanska animeringsstudiorna.

Filmer värda att se om och om igen

Brisby och NIMHs hemlighet (1982)

Det är intressant att tänka att Don Bluths sista film som animatör för Disney var Micke och Molle, och det här den första långfilmen han gjorde på egen hand. Den är så brutal i jämförelse! Intressant tecknad, och fängslande berättelse filmen igenom. Jag kan dock tycka att det är något av ett plot hole i att introducera konceptet ”labbråttor som blivit intelligenta” när hela settingen bygger på en antropomorfisk värld där samtliga djur (utom möjligen stora stygga katten) har mänskliga beteenden.

Resan till Amerika (1986)

En allegori, och en ganska välfungerande sådan, åtminstone under filmens första halva. Inledningen med pappan som ”trollar” fram hanukka-presenter ur det han råkar ha på sig för att inte göra sina barn besvikna är briljant. Skildringen av fattigdom och förföljelse känns många gånger modig och ärlig. Längre fram i filmen haltar dock både liknelserna och själva berättelsen lite och lösningen ”skicka alla katter/nazister till Hong Kong med en båt” känns lite väl simpel. Dock kan jag inte låta bli att tänka att Ett småkryps liv måste ha lånat lite från upplösningen av denna film. Snyggt animerad!

Anastasia (1997)

En sådan fantastiskt komplett film! Berättelsen är episk och romantisk, och huvudpersonerna vinner genast min sympati. Den enda kritiken är väl att Rasputin görs till en väldigt platt skurk, och hela ryska revolutionen beskrivs som en av honom magiskt framkallad och snabbt övergående masspsykos. Jag förstår att man velat fokusera på att göra Anastasia-legenden till ett magiskt äventyr, men det känns ändå lite väl fegt att förenkla så mycket eftersom det fråntar allt ansvar från både tsarfamiljen och bolsjevikerna. Musiken brukar som tidgare nämnt vara Bluthfilmernas akilleshäl, men här är det riktigt, riktigt bra soundtrack, i klass med Disneys allra bästa.

Filmer värda att se åtminstone en gång

• Landet för längesedan (1988): säkert ett fall av Seinfeld is Unfunny, för jag kan se många delar som Disney senare plockat upp i filmer som Lejonkungen mm och som nu därför känns ”gjorda”.
• Tummelisa (1994): Vacker saga som jag minns som ett av mina första biominnen. Synd bara att : sångerna inte är så bra och att huvudpersonen är ett våp.

Filmer att låta bli

• Rock-a-doodle (1991): Inte den mest engagerande berättelsen. Jag har dessutom väldigt svårt för det där ”blanda spelfilm med tecknat”-greppet. Det funkar sällan.
• Trollet i parken (1994): Märklig och inte särskilt bra. Påminner om Disneys Oliver och gänget i estetiken.
• Pingvinen och lyckostenen (1995): Totalt ointressant intrig. En ful pingvin vill gifta sig med en annan ful pingvin, men en pingvin som ser ut som en varg (väldigt fult) står emellan.

1. Här stod fel namn när texten först publicerades eftersom mitt minne svek mig, förlåt! Rättat 2024-12-29 ↩︎
2. Tack Dubbningshemsidan samt världens bästa digitala bibliotek! ↩︎