Sjukstuga hemma och jag har påbörjat projekt: ”se alla Pixarfilmer i kronologisk ordning” med barnen.
Jag började med ett ”Disney animation studios”-projekt för 1-2 år sen, och har kommit fram till 2010-talet där, kände att det vore kul att plocka upp Pixar på vägen, och sen kanske också Dreamworks.
Det första jag gjorde i det här projektet blev emellertid att fuska med kronologin. Folk har pratat så väl om uppföljarna till Toy Story, så jag bestämde mig för att vi skulle ta alla dem på ett bräde. Tre Toy-storyfilmer hann vi se på under en veckas tid, sen började Kronprinsen protestera (vi får väl ta fyran längre fram). Efter det har vi avverkat Ett småkryps liv samt Monsters Inc, vi kan nog klämma Hitta Nemo imorgon (fast den har åtminstone Kronprinsen sett tidigare).
Toy storys uppföljare levde verkligen upp till de högt ställda förväntningarna. De lyckas verkligen göra (hittills då som jag sett) tre unika berättelser som alla känns genomarbetade och genuina. Eftersom man skapat så trovärdiga individer blir deras livsvillkor, det faktum att deras raison d’etre är att bli lekta med av ett barn som ovillkorligen kommer att växa upp och överge dem, så mycket mer dramatisk. Jag känner verkligen med de här leksakerna.
Det är bra skurkar också. Förutom Sid, det sadistiska barnet i första filmen känns allas motiv både trovärdiga och många gånger sympatiska. Leksakerna är många gånger mer runda figurer medan människorna är mer platta arketyper.