Läste Lilla Björn och Lilla Tiger – Tre berättelser som jag hittade i Föräldrahemmet i somras för Kronprinsen ikväll. Jag minns att jag gillade de här böckerna när jag var barn, men den enda detaljen jag skulle kunna nämna utan att tjuvkika i boken först är att de vid ett tillfälle inbillar sig att de ska åka till Panama.
Den här läsningen tog jag med mig en helt annan detalj, som troligtvis gick mig över huvudet när jag var barn, och absolut gick Kronprinsen över huvudet ikväll.
På sin vandring mot Panama i Våra drömmars land stöter de på ”gamle Räven, som just skulle fira sin födelsedag med en gås”. Räven ser ut att klappa gåsen på huvudet ganska ömsint, men nog är det oroväckande att gåsen blundar och besticken ligger redo alldeles bredvid.
I en senare bok, Brev till Lilla Tiger, är det istället en gås som passerar förbi, närmare bestämt ”tjusiga Gåsen”:
””Skulle möjligen frun kunna ta med ett brev? Till min vän Tiger, där hemma?”
”Tyvärr, ” sa tjusiga Gåsen. ”Jag har bråttom, ska på begravning.””
Tre sidor senare möts man av denna bild:
””Skulle ni möjligen kunna ta med ett brev, herr Räv?” frågade Lilla Björn. ”Till Tiger där hemma?”
[…]
”Nej, tyvärr, har inte tid. Jag ska ta med tjusiga Gåsen på begravning.””
Där får vi nog se gåsens öde som beseglat är jag rädd.